När man blir besviken!

/ Permalink / 0
Jag är en känslig person skulle jag vilja påstå. Rent av lite mesig i vissa sammanhang. Som nu.
Idag gick jag hem i god tid så jag skulle hinna vila, diska och laga middag innan Orhan kom hem från jobbet. Jag hade till och med sett till att göra Orhans favoriträtt. Ugnsgrillad kyckling med potatis.
Vad gör då min man om att INTE komma hem! Dessutom säger han att han INTE är hungrig!!!!
Åååh..
Först blir jag så sur. Så arg. Då hade jag ju inte behövt rusa hem i så god tid! Jag hade inte behövt göra en så fin måltid! Jag hade nästan inte behövt diska!!!
Sen blir jag irriterad på mig själv och tycker jag är pinsam. Dels för att jag inte kan hålla min irritation nog hemlig för honom och dels för att det ju inte är något att sura över. Klart grabben ska ha lite kul. Jag hade visst behövt diska och vilken annan måltid hade jag kunnat hitta på... det var ju inte ens jobbigt att göra.
Men nu sitter jag ju här, snyft, med min fina måltid i ensamhet!
..
..
Direkt kommer hämndplaner upp. Jaha. Men då tänker inte jag sitta hemma. Jag har massa planer!!!  Jag ska vara borta hela helgen. Jag har nog nästan ingen tid för min make alls!
Det som stör det hela är ju Orhan nog bara skulle bli glad över att jag hittar på något.. suck...
Och sen har jag ingen aning om vad jag skulle bränna iväg och göra. Åka till förlossningen kanske och be dem kolla mitt urin. Vore ju en festlig fredagkväll...
Eller så gömmer jag mig bara i en buske ute någonstans och har trist. Så han kan sitta hemma och spela fotbollsspel medan jag fantiserar om att han sitter här hemma och gråter av ensamhet.. hihi...
Jag är en mes som sitter hemma alldeles för mycket! haha
Till top