Inget speciell...
Natael ligger och skrattar ihjäl sig åt att Orhan byter blöjor på honom.
Tycker det är lite orättvist. Eftersom jag jämt är med Natael tycker han allt Orhan gör är så mycket roligare. Han blir så mycket gladare av sin pappa.
Orhan kommer hem från jobbet och Natael blir så glad så han inte vet hur han ska bete sig. Bara skrattar åt det hela. Inte får jag något sådant lyckligt mottagande någon gång! :P Dock inte så ofta jag är borta från honom så han ser mig efter en tid ifrån mig. Är jämt med honom. Orkar inte vara så kul som pappa!
Fast å andra sidan somnar han tryggare med mig och lugnar ned sig lättare. Man får vara glad för det lilla.
Men lite kul vore det ju att få bli glatt bemött.
..
..
När jag kommer hem från jobbet fattar ju Natael inte att jag varit borta. I morse när jag kom hem och han vaknade såg han lika glad ut som vem som helst som precis vaknat.
"Va? Har du varit borta? Jag trodde jag sov med dig!"
..
Men det är förstås också kul att lyssna på hur han skrattar med Orhan. Och jag blir också glad av att se hur glad han blir när Orhan kommer hem från jobbet. Sådan glädje smittar av sig!