PetraGashi

Som ni kanske känner till måste vi göra oss av med Tamar. Tungt.

Hon har bott hemma hos mina päron nu hela sommaren. Men har inte hittat någon ny ägare och nu ska inte mina föräldrar tvingas dras med henne längre.

Tittade på veterinär och visade Orhan. 

..

..

Då ballade Orhan ur. Han som skulle vara min stöttepelare liksom! Tänkte att jag kommer aldrig orka göra det. Ringa och boka tid... Vara den som verkligen bestämmer att detta ska ske! Tror knappt jag kommer kunna sitta med henne medan hon dör.

Men då vill inte Orhan. Han tyckte det var hemskt orättvist att döda henne. Att han skulle må dåligt av det. Jag kände mig som en mördare. Som om det var jag som satt där och tvingade Orhan till hemska ting! Att döda min katt!

..

..

Han tycker vi ska ge henne en chans till.

Men jag tycker det känns svårt. Jag vill men! Jag vill inte att hon ska må dåligt. Eller att Natael skadas!

När vi flyttade hit låg hon bara under soffan. Kom bara fram när jag var hemma. Vill inte se henne lida så igen.

Men sen vet jag också att det beror på just flytten. Hon blir alltid nedstämd i en ny lägenhet. Plus att jag var borta i samband med det. Nu är ju jag hemma i ett drygt år!

..

..

Natael har blivit bättre med henne. När vi hälsar på är han jätteförsiktig. Hon hälsar alltid på honom. Han lägger sig ner framför hennes ansikte och pratar. Den respekt hon har för honom är samma som förut. Han är ett speciellt barn.

Men... jag kan inte lita på henne till hundra procent. Aldrig. Om Natael råkar gå på henne när hon inte är beredd. Eller om hon får en sån där surdag. Hon är en sur katt!

Och nu kommer snart ett till barn. Två mot en!? Kommer Tamar palla det? Kommer hon bli helt hysteriskt aggressiv eller blir det lättare med barn nummer två. Tänk om nästa barn har "mer energi"!?

Hos mina föräldrar kan hon ju fly ut också. Vad kan hon göra här? Skulle gärna släppa ut henne. Men hur vet jag när hon vill in igen?

..

Är det rätt att göra ett försök till. Mot Tamar och Natael!?