Pratkvarnar
Natael älskar besök, människor. Han är ju en sån social lite kille. Så det är alltid trevligt när vaktmästaren kikar förbi.
Haha..
Med händerna i fickorna står han och tittar på hans arbete och pratar om allt mellan himmel och jord.
Funderar varje gång om jag bör säga åt Natael att vara tyst, att lämna honom ifred. Men samtidigt... ska man inte uppmuntra barnen att vara sociala? Plus att han ju är så söt och jag gick i alla fall runt i lägenheten och lyssnade och skrattade.
Ja det är en evig strid inom mig. Är Natael störig. Pratar den andra människan endast av ren artighet (fastän hen tycker det är skittrist) eller tycker hen för att det är kul?
.
Har man som barn rätt att prata hur mycket man vill? En vuxen människa kan ju också sakna känslan för om folk är intresserade av att prata eller ej men har ändå rätt att prata.
Eller är det mitt ansvar att se till att han pratar i måttlig mängd tills han fyller 18?
Hur är det egentligen?
Just vaktmästaren är trevligt och ser ut att gilla Natael. Haha hoppas jag!
"Du pratar mycket, men det är ju bra!!!" "Du är underbar, men jag förstå ju int allt du säg!"
Han vet ju i alla fall vad som väntar här hemma. En tyst fru, en man som vil bjuda på trerättersmiddag och en kille som pratar nonstop!