De första stegen
Jesaja har ju föresten tagit några stapplande steg. Jag missade självklart detta. Sånt man missar när man jobbar.
Men provade sjäkv locka på honom idag. Han bara skrattar. Ska han våga.
Han provade ett steg men föll och sen skrattade han bara åt mig.
Inte helt där än. Men på g!
Klättra däremot. Haha..
Här om dagen när Orhan bar möbler med grannen smet han ut utan att jag märkte. När jag väl hittade honom var han nästan uppe och när han såg att jag kom ryckte han till och kröp sitt fortaste.
En annan gång hittade jag honom balanserande på ett ben på en bänk för att slicka på tvn.
Bordet, sängen. Ja nu tar han sig upp. Dock är ju inte riskbedömningen på topp än. Så han sätter ju sig gärna ner utanför kanten. Haha. Men han vet plötsligt från ingenstans hur man tar sig ner.
Stora pojken!