Den italienska floristen

Allmänt / Permalink / 0
Kom in två italienare på butiken idag. Funderade hela tiden om jag plötsligt skulle säga nåt på italienska. Överaska dem. Bara nåt enkelt.
Istället för att jiddra på engelska. Hörde ju hur de dividerade om de skulle köp rosbunt eller en färdigbukett.
Tänk att glida in där och säga nåt... Sofistikerat. "Vuoi queste?"" 
Haha vad de skulle bli förvånade.
 
Men jag kom inte på nåt snabbt och smidigt. Så duktig är jag ju inte! Tänk om konversationen skulle fortsätta? Avancerade frågor om rosors hållbarhet!!!
Men när de väl sa hej då på svenska och italienska så svarade jag ciao väldigt entusiastiskt.
 
Alltså jag brukar ju säga ciao när jag pratar med svärfamiljen. Så det kom automatiskt. Den glada hälsningen. CIAAAOOO!!! Men för alla andra måste jag ju verkat som...lite överdriven. Vad skrek hon ciao för helt plötsligt. Var fick människan luft ifrån?
 
Italienarna reagera inte ens... 
 
Jag och min alldeles egna italienare.
Till top