PetraGashi

Orhan fick ett presentkort på bio av sitt tidigare jobb. Och såna är ju inte lätta att bli av med när man har småbarn.

Så vi passade på nu igår när det bara var vi.

 

Fanns inte mycket att välja på. Inget vi längtat efter att se.

Det blev apornas planet. Ja vi har ju sett de andra två och måste ju få ett avslut.

 

Mjä... Tråkig... Överdriven... Lång.

Helt ok men nu har jag sett den!

 

Stör mig lite på såna filmer. När två grupper bara inte kan leva i fred och harmoni. 

Aaaaah... Men sk jag gå in där och styra upp situationen.

Ja, jag får ju som småbarnsvibbar och morsan inom mig ger ifrån sig ett vrål.

 

"Aaaah sluta bråka!!! Om du inte dödar hans kompisar så dödar han inte dina. Hur svårt ska det cara? Hämnas inte! Låt varandra vara ifred!!!! Jag blir så trött på erat gnäll. Buhuu buhuu. Apan skrämde mig. Buhuu buhuu.. Människorna hotas mef pistoler!"

 

På tal om att vara morsa.

När första krigsscenen drog igång blev jag som lite stressad i mitt inre.

Oj viljen hög volym. Nej såhär kan vi INTE ha det! sänk lite! Barnen kan ju vakna!

Vred mig lite i stolen. Vem har hand om volymen.  Tills jag insåg vaf jag satt och stressade över.

Fick anstränga mig för att bli av med den känslan. 

Orhan hade känt likadant.

Man är ju helt skadad!