Barnsligt bråk
Fruktansvärt vilken sovmorgon jag tog. Trots att jag flera gånger vaknade pga syskonbråk. Ibland undrar man. De gör inte annat än att förfölja varandra och bråka om leksaken nu. Måste vara kul.
Jag minns en del bråk med syrran. Och jag minns en kommentar från en vuxen vän.
"Blir ni inte trötta på att bråka jämt?"
Just då tyckte jag ju hon var knäpp. Vadå bråka jämt? När syrran gör något jag inte accepterar måste jag markera. Vilket just då var att ta min studsboll som jag lagt på speciell plats eftersom våra studsbollar alltid försvann. Hon skulle minsann inte få studsa bort min.
Ja jag tyckte det var en onödig och orättvis kommentar.
För dem är det inte löjliga saker. Jag skulle bli asirriterande om någon kom och sa till mig och orhan att skärpa oss eller att vi är löjliga när vi "diskuterar".
Vi bråkar ju förstås bara om livsviktiga ämnen. Som att någon köpt hem nåt onödigt. Eller att någon av oss inte lät den andre vila. Eller kanske om en av oss sladdade in lite onödigt hårt på parkeringen utanför ica.
För att inte tala om när den ene av oss fyller i blanketter aaaaaalldeles för långsamt.
Hade man orken skulle man kanske reda ut det hela pedagogiskt och med förståelse.
Men efter 25 gången under en timme... Nah. Då funkar den gamla vanliga taktiken.
"Aaaaaah.. men varför ska ni bråka hela tiden!!!! Va?! Du slutar retas. Och du leker med en annan sak. Skärp er!!!!"