En frälst make...

Allmänt / Permalink / 4
När jag träffade Orhan var han inte kristen. Detta är kanske egnetligen hans historia, hans vittnesbörd. Men jag kan berätta från min vinkel.
 
Jag bad om att träffa en kille. Jag längtade väldigt efter det. En man att dela resten av livet med! Ja jag har aldrig varit ute efter att vara ihop med flera olika killar utan när den rätte kom då skulle jag gifta mig! ;)
Men jag kände inga killar. Och jag ville ju ha en kristen. Ja, tanken på att dela resten av livet med någon som inte skulle förstå mig kändes lite jobbig. Som att för evigt att något att bråka om! XD
Så fort jag bad om att få träffa någon fick jag orden till mig. "sök först mig så ska du få det andra!!" 
 
Detta var i gymnasiet. Jag bodde ensam så hade ju inte annat att göra än att be. 
I vår församling hade vi hur mycket aktivitet som helst. Bön på tisdagar och torsdagar. Umgängeskväll på fredagar och gudstjänst på söndagar. Jag var ovanligt flitig besökare i kyrkan då med.
Så även om jag tyckte det kanske var lite irriterande med det där svaret så tog jag mig mycket tid med Jesus.
 
 
Och det var där i kyrkan han dök upp. Orhan! På de där gemenskapskvällarna! Det var många asylsökande som kom dit så orhan hängde på!
 
Orhan var inte kristen. Han var uppvuxen i en muslimsk familj.. i alla fall till tradition. Men han hade ju bott i Italien och hängt en hel del i katolska kyrkan. 
Han trodde det kunde finnas en gud. Men det var ju samma oavsett religion. Han behövde ingen religion. Ingen etikett på sin tro!
 
Jag bad för honom. Redan innan vi blev ihop. Att han skulle möta Jesus. känna helig ande och se att det minsann var nåt speciellt med Jesus. Att han var verklig!
Eftersom vi var kompisar var han med mer och mer i kyrkan.
 
Vi blev ett par. Trots min stenhårda regel om en kristen man! Men det var nog meningen.
 
När vi blev ihop blev han mer intresserad. Han fick en bibel av mamma och pappa och en diskussion började.
Jag och Orhan kunde inte diskutera. Orhan var emot allt jag sa. Ifrågasatte min kunskap! Att han förstod bäst. Han var arg på vissa bibelord. Jag tyckte det var så irriterande och slutade ofta med att jag blev arg! Ska du fråga nåt får du väl lyssna på mitt svar!!! (Minns särskilt diskussionen om att Pauls säger att det är bättre att inte gifta sig för då har man mer tid med Gud. En självklarhet tycker jag. Men Orhan var vansinnig och drog in massa andra bibelord som inte hade nåt med saken att göra! Och var så där smartasig som bara han kan!)
 
Vi bara bråkade. Så jag bad pappa diskutera med honom istället. Och pappa tog tag i det direkt! haha Pappa diskuterar så lugnt, lyssnar. Han fick Orhan att känna sig smart och korrekt. Som att pappa lite höll med honom, att Orhan kom med nyheter som pappa inte tänkt på. Trots att det kanske inte var sant. Medan jag skulle blivit irriterad kunde pappa bara svara. "Jaha! Ja så kan man ju tänka!" (kanske är för att han är född i norrbotten)
 
Jag vet att man inte kan diskutera fram en tro. Vill man inte tro så har man alla möjliga motbevis. Lika lite som någon skulle kunna diskutera bort min tro! Så jag fortsatte be för ett möte för Orhan. Att han skulle känna nåt!
 
Sen en kväll såg vi en predikan med Paul washer. Budskap till unga. Och under den predikan kände Orhan något nytt. En ny känsla fyllde honom och han ville ha mer!
Så han tog emot Jesus och vi bad för honom.
 
En av de lyckligaste dagarna i mitt liv.
 
Ett år senare döpte han sig!
#1 - - Anna:

Amen halleluja! Glädjande det blir att du skrivit ner det!

#2 - - Linda :

Amen till det ! Gud vet precis vad han gör. Och bäst krigar vi i bön :D

Svar: Ja vad annat kan man göra!?
Petra Gashi

#3 - - Bibbi:

Crille alltså. Så många härliga diskussioner med honom.
Klart han kunde få Orhan att tänka på ett annat sätt och så gjorde Gud resten. Halleluja för er Petra ❤️

#4 - - farmor:

Vad fint du har skrivit , vi gläds med dig o .är glada att du träffade Orhan, Det bästa 'är när Jesus får leda en ... Kram

Till top