Konstens mysterium
Målade faktiskt ikväll efter att ha tränat. Såhär ser flickebarnet ut nu.
Orhans kommentar på det hela var.
"Har hon inte väldigt stor kropp mot huvudet?"
"Kläder!"
"Tja.. Fast det ser väldigt osymetrisk ut!"
"Hon har megaögon och mininäsa. Min tanke var aldrig att skapa nån perfekt människa här!!!"
"Nähä ok!"
Ibland undrar jag. Men det är klart. Inte lätt för vanliga döda att se färgerna och konsten genom mina djupa och fulländade estetiska ögon! Att förstå djupet i de linjer jag klottrar ner!
Han kunde ju bara sagt rätt ut att det här var minsan uschligt fult! Skylla på att kroppen är oproportionerligt stor. Pft. Stora kläder..stora kläder!!!
Haha näe. (Jag är ironisk. Har fått höra att sånt inte alltid går att förstå via text! Bäst att förtydliga så ingen tror jag bryter mot jantelagen deluxe. XD )
Jag satt mest och kladdade kläderna. Det blev inte som jag tänkte. Dessutom med dessa nya pennor som inte går att måla över eller ta bort!!!.
Så då kladdade jag lite mer. Och lite mer! Tålamod och pill är inte min starka sida när det kommer till att måla. Är det nåt jag inte får till och riktigt kan. Då ger jag upp och kladdar.
Ibland löser det sig rätt fint med kladd också.
Kläder... Eller fallande tyg hör till min kategori "jag fattar inte riktigt vad jag pysslar med!".