Att vara en dålig mamma..
Igår kände jag mig bara så ledsen. Ledsen över att vara en så dålig mamma.
Nej kom inte med nå.. du är en så fin mamma. Åh så duktig du är, det har jag sett. Du gör ditt bästa. Mjö mjö mjö...
Vet någon vad som pågår bakom någon dörr? I andras hem? Vet du vad jag gjort? Nä!!!
Jag duger inte!!!
Jag är trött, får inte sova. Vilket säkert kan vara en bidragande faktor men det är inget ursäkt. Finns gränser på hur man får reagera. Hur arg man får bli. Vad man får göra.
Det är frustrerande just nu. Att hela tiden ha någon som utmanar ens tålamod. Jag blir knäpp.
Jag har alltid sagt förlåt efter bråk. Kramat. Förklarat hur mycket jag älskar honom. Sagt att jag gjort fel och förklarat vad han gjort som fick det att bli så. Men vad betyder det när det är samna visa varje dag.
Jag räcker inte till som mamma!
Bröt ihop och grinade en stund och sedan satt jag och Orhan ner och klurade på en plan. Hur möter man någon som får såna attacker? Hur förekommer man det där och kan förhindra det innan det blir en grej.
Ja nu börjar vi om. Jag.. vi... har gjort fel. Nu gör vi bättre! Detta beteende går tydligen inte över på en natt.
Värst är varje läggning.
Men bestämde mig för att inte ta det personligt. Det är ok om jag inte orkar. Känner jag ilskan komma kan jag bara gå. Vad gör det om de andra vaknar?
Det är ok om han tittar på plattan halva natten. Bättre det är ilska.
Han måste ju sova. Man vill inte ha honom trött. Men kanske är det ok att ge honom viss frihet. Inte bråka om det för mycket. Inte mer än jag orkar i alla fall.
Vill inte skriva ut honom för mycket här. Men igår kväll gick det faktiskt fint. Jag höll humöret uppe och hittade ett bättre sätt att få honom tyst så vi kunde prata och komma överens. Vi kom fram till fördelarna med att sova och han somnade i min famn.
Men även om det gick fint då. Även om jag är en plan på spåret hur man möter detta beteende så är det kvar som en klump i bröstet hela tiden. Ett illamående. För vad jag har gjort.
Jag är inte bra...
Exakt så kände jag igår oxå och bröt ihop på kvällen ! Kände mig som sämsta mamman i världen som inte orkade och va onödigt arg, trött och less.....
riktig skit dag igår :/ Det man som i alla fall troende har att ta till är faktiskt bön i sådana lägen. Vi har inte alltid svaret på problemet och vet hur vi ska göra. Men Gud har skapat de små och känner dem, så vi får be om vishet, kärlek och tålamod när vi själva inte orkar <3 Hämta ny kraft hos Gud helt enkelt!