Som förälder kommer man aldrig först

Allmänt / Föräldraskap, kärlek / Permalink / 1
Alltså det är liiiite mysigt att vara uppe på natten. Se nån skön serie, helt själv, mysa med min pömsige son som ju faktiskt är trött. Bara är dålig på det där med att komma till ro och invänta somnandet.
Han ligger oftast i min famn och stryker mig över nyckelbenen. (Ett hysteriskt strykande. På Orhan också!) Myskille.
 
 
Ja det är mysigt men på natten liksom hoppas man få sova. jag vet.. nån sorts orimlig önskan.
Och den där kampen om att han ska somna om snabbt. Den är frustrerande när man är så trött att bena viker och ögonlocken ideligen faller ihop. Tiden går...
 
Igår natt ilsknade jag till på pojken. Ååååååh vad man önskar han vore vuxen då så jag kunde säga ett par sanningens ord till han. Att han skulle fatta hur jobbigt det är för mig.
Men det finns ingen vuxen son. Bara världens sötaste bebis som tittade på mig med stora ledsna ögon. Varför är mamma arg?
 
Ska försöka vänja mig vid att vara uppe varje natt. Sluta upp med förväntningar om en skön natt.
Det är något man verkligen får lära sig som förälder. Att placera sig själv på andra plats. Jag och mitt egna kommer inte först längre. Jag kan inte alltid styra längre över det jag önskar eller behöver. Annat kommer emellan. Barn kommer emellan. 
 
En liten färsking
 
Så fort man slutar kämpa för att ha det" bra". För att få dricka kaffet ifred, för att få sitta och läsa i lugn och ro en stund, för att få njuta av en ensam dusch, för att få bygga ihop en ikeamöbel för sig själv, för att få sova.
Slutar ha höga förväntningar om lugna resor, idylliska familjestunder, en date för mig och Orhan.
 
Ja så fort man går in med inställningen att man troligen inte får allt det. Det kan avbrytas, man får göra det med någon. Då blir man inte heller så arg och man är nöjd med hur livet är.
Jag dricker mitt kaffe kallt eller stressigt ibland. Springer genom affärer. Låter barnen vara med och stöka ner. Går på toa med bebis i famn. Bråkar hela familjeutflykten.
 
Och det finns ingen som kommer hjälpa, som bryr sig eller tycker synd. Det är mitt liv!
 
Jag ska ändra inställning till sömn också. Borde jag ju gjort för länge sen men man lyfter gärna upp sitt egna på första plats igen. Glömmer bort svårigheter så fort man kommit förbi det och tar saker för givna igen. Som det första tuffa bebisåret.
 
En natt innebär helt enkelt att man är vaken mellan ett och tre! Allt annat vore en glad överaskning.
Nu är natten planerad för Mysstund med bebis! <3
 
Det är inte för alltid.
På gott och ont
 
#1 - - Anna:

Nedräkning börjar! - 13 dar kvar!!! Kanske vi kan göra något för småpäronen: en helnatts sömn, en sov morgon en middag på tu man hand, typ...?

Svar: Ja det är verkligen inte långt kvar. Vi fixade lite dekorationer i göstrummet och Natte ser fram emot att visa er.En middag är alltid gött. Sömnfria nätter är inger jag vill lämpa över på nån annan stackare. XD
Petra Gashi

Till top