PetraGashi

Ah nu får det vara dags att dela med sig av nyheten! Risken att misslyckas har minskat rejält.

Det har varit min största rädsla. Stå och skryta om framtida äventyr och sen tvingas ta tillbaka. Känns pinsamt. Detta skulle ju även drabba fler än mig. Jag skulle få skämmas på så många hålla.

Tror ingen annan skulle tycka jag var en fjant. Men jag skulle känna mig som en sådan. Stor i mun haha!

 

 

Nå. Kan inte dela med mig om allt än men det kommer.

Jag ska starta eget!!!!! Jag ska få min alldeles egna blomsterbutik! Åh lycka!

 

Detta är en ju en dröm jag haft sen jag utbildade mig till florist. Känslan av att själv få bestämma. Det kändes mysigt. Mitt egna lilla paradis.

 

Har inte vågat. Tänkt att det låg i framtiden. När chansen skulle dyka upp. Och nu dök den upp. Inte bara en gång utan två.

Och dessutom föll allt det jag var rädd för på plats. Det kändes lugnt. Det som hållit mig tillbaka ordnade sig. Har bett för saken och även praktiska saker har bara fallit på plats helt perfekt. Det har känts rätt.

 

Även om något inom mig viskar att jag inte vill bli egenföretagare med småbarn. Jag vill inte missa den tiden.

Men.. det kändes rätt! Kommer inte ifrån det. Min förhoppning är ju också att kunna anställa för att inte behöva jobba ihjäl mig. Jag är ju inte precis ute efter att bli snorrik! Men det är ett senare steg. Ett aaavlägset steg. 

Har ju hjälp av Orhan och familj i början! :)

Sen är det ju inte en livstidsdom jag tar mig an. Man får sluta.

 

 

Känslorna växlar. Ena dagen så taggad. Jag har massa ideer. Tror stort om mig själv. Jag kommer rocka som egenföretagare. Jag kommer bli stor! Andra dagen blir jag livrädd för vad jag tagit mig an. Jag räknar på alla kostnader och oroar mig. Ser alla saker jag inte har full koll på. Jag kan ju inte allt!!! 

Samtidigt vet jag ju att enda sättet att lära sig är att köra.

 

Ja. Det kommer säkerligen komma mer inlägg om detta. Mer detaljer eftersom. Just nu får detta räcka.

Det är detta som fyllt mina tankar och kvällar sen typ i Februari! Så nu vet ni varför bloggen typ dött ut sen dess.