Konsten att köpa en butik
Tycker allt fallit på plats i det här butiksköpet. Det har inte varit bara smidigt förstås. Jag har oroat mig. Fått dåliga besked. Kollat olika möjligheter. Chansat! Bett.
Så tänkte berätta historian. Lite kortfattat.
När butiken, som jag har/ska köpa dök upp trodde jag väl aldrig det skulle bli allvar. Det är ju bara fantasier!
Hade sett den tidigare och när den dök upp igen just då när vi tittade på jobbmöjligheter söderut blev jag sååå sugen.
Försökte få med mamma men jobbade på snabbare själv. Och hon var sugen men backade ur.
Låg sömnlös en natt och tänkte på möjligheten och dagen efter sa jag till Orhan.
"Jag vill verkligen göra detta! På riktigt!"
"Ja men kör då!"
Jag tog kontakt med ägaren om pris och möjligheter. Berättade om mina okunskaper och hon erbjöd mig hjälp med just det. Hon har hjälpt mig massor. Helt fantastiskt.
Jag blev modigare, säkrare. Det kan gå. Jag kan klara det!
Så dags för att se om jag kunde få lån.
Har väl aldrig tänkt att jag skulle kunna få lån. Aldrig vågat tänka tanken. Har alltså inga tidigare lån eller krediter alls!
Men laddad med siffror och affärsplaner, budget och mål kände jag mig säker. Detta skulle gå.
Ringde swedbank för att boka möte men blev till min förvåning bortkopplad och hamnade hos en extremt tråkig kvinna på swedbank företag som direkt sa nej.
Jag fick inte ens berätta min ide. Jag fick inte säga nåt alls.
Uppgiven.
Men då ryckte Orhan in.
Jag fixar det!
Han ringde igen och krävde att få prata med kontoret i Umeå och INTE bli bortkopplad.
Och han fick till ett möte.
På alla hjärtans dag var det dags. Innan jobbet. Jag, Orhan och Jesaja. Haha...
Och bankmannen var positiv till min ide. Fanns inget att anmärka på alls typ. Han behövde en större budhget från mig och skulle titta igenom allt ordentligt och sen var det klart. Jag fick inte allt jag behövde men den största delen. Man måste ju ha en egen insats. Lite större än jag trott. Därav att vi sparat som tokar. Och lånat lite till.... en annan historia.
Steg för steg har saker ordnat sig.
Så tacksam över att ha Orhan med på vägen också. Och Jesus! Haha. Hade inte blivit nåt utan dem!