Gabriel
Gabriel! Mitt vackra blåbär är 4 år gammal!!! :D Yey!
Fattar inte vad de växer upp. Tycker detta är året då han lärt sig prata ordentligt. Ja nu håller man ordentliga samtal med honom.
Han har vuxit!
Killen som helt otroligt tjurig och som jag blir mest tokig på av alla tre! Killen som är så otroligt vacker! Killen med det största leendet i världen! Killen som kan säga de mest hårda orden och de finaste! Killen som älskar att pyssla med stor noggranhet. Killen som gillar att kramas. Killen som har nån sorts mystisk känsla för blomsterbinderi. Killen som aldrig vill städa. Killen som alltid vill påpeka när någon på film gör något man INTE får göra.
För fyra år sen kom han med dunder och brak när jag revansch-sugen efter Nataels jobbiga och enligt mig "misslyckade!" förlossning.
Så tjurig som jag var skulle jag stanna hemma länge. Jag skulle inte åka in för tidigt till förlossningen och tvingas ligga där i timmar och ha tråkigt! Petra kunde ta smärta hemma!
Så jag lagade mat. Hackade ett salladsblad, satt ner och flåsade. Ett till osv osv...
Tills jag upptäckte att varmt vatten totalt utplånade värken. Helt otroligt.
Den utplånade värken så väldigt att jag inte märkte att det var dags att åka in. Förrän en duns i mitt inre gjorde svallvågor i vattnet i badkaret.
Hade våldsamma värkar hela vägen till sjukhuset. Sista biten kunde jag inte hålla mig utan vrålade Orhan frågade om han borde stanna.
"KÖR!"
Väl vid sjukhuset kom "coola" Petra fram igen och jag skulle se oberörd ut inför sjuksköterskan.
Så hon trodde det var lugnt och stilla och lämnade oss ensamma i ett rum utan att kolla nåt.
Tills jag fick för mig att jag skulle sätta mig ner och ta en värk. Och det kändes som om hela kroppen gick itu.
Ett vrål spred sig över förlossningen och sköterskan kom rusande! "Kommer bebisen NU?!"
och drog av mig kläderna.
Jag la mig ner.
"Du får trycka om du vill!"
Jaha tänkte jag och tryckte så vattnet gick med en explosion. (typ)
"Det svartnar för ögonen!" sa jag
"Det är för att du inte andas när du har värk!"
Så himla korkat ändå. Att man ska behöva bli tillsagd att man behöver andas in emellanåt. Jag glömde helt!
Snart var rummet fullt med sköterskor, barnmorska och läkare som funderade hejvilt över om det behövdes klippas eller ej! Eftersom Gabriel hade fått navelsträngen runt halsen (tror jag) då han ramlade ner så fort när vattnet gick.
De klippte i samma stund som jag lyckades klämma ut den där klumpen.
Och där var han. Världens sötaste. En till sån där liten knoppnäsa! Vackra mjuka drag. Lite fylligare än Natael hade varit på nåt sätt. Min Gabriel!
Ja jag älskar den historien! <3 Kan inte berätta den nog ofta.
