Jag är ingen mördare!
Igår körde jag ett bud till någon ute i skogen. Den som skickat blomman ville att jag inte skulle ringa utan hänga på dörr.. så ok.
Men på väg dit kände jag att det var en dum ide. Det var mörkt, halv sju på kvällen. Och ute på landet.
Sen hade hon dessutom ingen ringklocka!
Så jag fick knacka på. Mitt i mörkret ute på ett fält... Yey. Man bara känner hur man är tagen ur en rysare. Mördaren bultar på dörren.
Dessutom hörde hon inte första gången så jag fick knacka en gång till hårdare. Jag bultade!
Skräckfilm skräckfilm skräckfilm ekar i mitt huvud.
Snart dök det upp någon i fönstret bredvid dörren. Med skärrad blick sökte hon i mörkret utanför. VEm var det som bultade så hårt på dörren.
Jag viftade hejvilt med buketten. Log! Vet inte om det bara gjorde saken värre.
Men hon vågade öppna. Och blev jätteglad sen när hon förstod mitt ärende.
Detta är inte helt ovanligt. Desssutom vet man ju aldrig vilken sida man ska gå in i på såna där hus på landet. Fattar inte varför folk envisas med att använda en sidodörr istället för den stora pampiga som huset buggdes med! Händer flera gånger att man knackar på och plötsligt hör man hur det knarrar i gruset på andra sidan huset. Eller att någon stänger en dörr på andra sidan.
Då känns det ännu värre. Då tror de dessutom att jag är mystisk mördare i mörkret som knackar på och gömmer mig!
