Blommor och barn
Alltså nu känns det bara som nån sorts.. väntan.
Jag är redo nu. Taggad! Jag vill bara sätta igång så jag slipper tänka.
Har en hel lista med saker att göra men vet inte vars jag ska börja. Kan jag börja innan det hela sätter igång.
Snackar självklart om företaget. Vad annat.
Ja nu har rädslan gått över igen och jag är bara taggad. Jag kommer vara BÄST!
Chefen frågade mig här om dagen om jag fått kalla fötter.
"Med jämna mellanrum!!"
Ska ge mig på att ringa runt lite. Bara för att veta vars jag har alla till sommaren sen. Så det inte blir kaos då om alla råkar vara på semester.
Som ni kanske vet har jag telefonskräck så detta är verkligen något att kämpa. ahha.. Om de ringer mig fine. Men när jag måste ringa.
Och sen när jag väl jobbar är det en annan sak. Då ringer jag som företagare. Jag spelar en roll. Typ. Lite tar det emot men inte så mycket som när jag måste ringa själv.
Nu känns det riktigt utlämnande. Lilla Petra ringer och vet inget!
Men jag vet. Det är bara att göra. Har redan lämnat över några av samtalen på Orhan men kan ju inte leva i hans telefonskugga hela livet.
Eller... så anställer jag honom som head of connection on tha föne!
Funderar skarpt på att ha med dem på jobbet. Kanske en och en, varsin dag i veckan. Bara för att inte missa för mycket tid med dem. För det vill jag verkligen inte! Hade jag inte haft barn hade jag nog inte haft någon tvekan alls över detta projekt. För det är faktiskt det enda som tar emot. Hinner jag med barnen nog mycket!
Än så länge gillar de blommor alla... tre...två (Den yngsta not so much kanske) och tror de skulle tycka det var jättekul att få hjälpa morsan! De skriker av lycka när jag kommer hem med lite blommor. Natael snappar snabbt upp olika sorter och namn.
Får se hur detta funkar i praktiken förstås. Jag kanske har alldeles för mycket att göra. Eller de kanske dör av tristess där. Funkar troligen inte alls med Jesaja. Nästa år kanske. Men jag hoppas.