Mogen och kunnig
Har alltså haft en praktikant nu två veckor och alltså det är en märklig känsla. Samma när jag tidigare blev nån sorts rådgivare till ett ungt företag?
"Pft. Jag kan väl inte ge råd. Jag gick ju nyss gymnasiet!"
Men det är ju inte sant. Jag är ju gammal. Gymnasiet ligger typ 10 år bakom mig. Otroligt.
Dags att jag axlar min roll som vis vuxen som kan vägleda de unga.
Efter år av erfarenhet och lärdomar liksom.
Har ni tänkt på hur hjärnan ändå ställer in sig på jämåriga. Att man liksom vet det trots att jag tycker mig vara densamme i mitt inre.
Jag menar. Som 13-åring var ju unga killar skitsnyggt. Nu ser de ju ut som småpojkar. Hur gick det till?
För nån vecka sen trodde jag att en kvinna var i min ålder. Vi hade saker gemensamt typ ju. Och hon visade sig vara 40!!!! Är inte mamma typ 40 liksom. Haha
Och även om jag vill tro att jag nyss gick gymnasiet. När jag pratar med dessa tonårstjejer så känner jag mig hemskt mogen. Det märks på nåt sätt ändå att de är yngre. Känner mig inte nervös och fnittrig som då när jag var tonårstjej. Jag har övertaget på nåt sätt....
Fattar inte att jag blir äldre va! Mogen och vis.
Hur blir det sen när man blir 50 va? Är det då det börjar gå utför och ungdomen har bättre koll på vad som är på g? Oavsett om det är sant eller ej. Ingen som vill att jag är ledare då inte? Erfaren, envis och fast i gamla spår.
Jag känner ju själv att jag hellre pratar med en jämnårig nu än en äldre om framtidens trender och vinnande strategier för butiken.
Ska njuta av att vara på topp. Eller?
Oj vilket spårat inlägg. Jag har en praktikant alltså och är en rådgivare till ett ungt företag.
Moget.