Fin på västgötska!
Hjälpte en man med att skicka bud här om dagen.
"Vad har personen för telefonnummer?
"070 7777777"
"Aha noll sju noll sju sju sju sju sju sju sju"
"Bodde han på sjöskeppsgatan sjuttisjuu sa du?"
Typ så gick konversationen. Överdrivet mycket sj-ljud! Men här i skaraborg förstår de mig. Askersund, not so much!
Nå.. nu spårar jag. (Fortfarande lite irriterad över att bli evigt missförstådd i södra Närke!)
Min poäng är att när jag frågade hur buketten skulle se ut och han inte visste så sa jag.
"Då skriver vi en fin bukett!"
"Men Är du från Norrland?"
"Ehm ja!."
"Åh jag tänkte väl. En fiin bukett haha. Fin!"
???
Fin? Va? Hur säger jag fin nu då? Låter det annorlunda. Efter ett evigt upprepande av sjuor istället för schuor är det alltså ordet fin som avslöjar en avlägsen förlossning i Umeå och två norrbottniska päron som pratat ömt och aggressivt med mig under min uppväxt.
Mycket märkligt...