PetraGashi

Morgonen började med att Jesaja ramlade ner i min kaffekopp. Som välte över min telefon.

Jag släppte smörkniven och räddade mobil och torkade bordet.

Sen kom Gabriel och torkade upp mitt smör och han sa till MIG på skarpen. Hålla på och smöra ner bordet.

Jag fötsökte försvara mig med att det var kaffe överallt så jag hade skyndat att torka det och tappat smörkniven. Gabriel tittade sig omkring .

"vart? Nej här finns inget kaffe!" Sa han bestämt som om jag kom med dummaste ursäkten ever.

 

Jesaja tycker det är århundradets skämt att varje gång någon reser sig så tar han dens plats. Sen står han där och fånler. Kul två gånger kanske... Men 200 gånger. Not so much!

Våra stolar har tappat hysteriskt med tassar på sistone och vinglar hejvilt. Så därav att han tappade balansen och dök ner i min kopp.

 

Jag tror lite han hoppas han ska få sitta i mitt knä och äta också. Han är helt galen i det. Han plockar över sin tallrik sin mugg. Organiserar fint och sen ber han att få sitta i knät.

 

 

Förskolan säger att vi tillsammans måste jobba på att få honom att sitta på sin plats.

Lycka till..

Alla andra barn sitter som små juleljus och äter förnöjt sin mat på förskolan.

Mitt barn ska skämta och byta plats. Hela tiden.

 

Är det klassens clown jag fått nu som tredje och sista?

En joker så att säga!