PetraGashi

Jag fattar egentligen inte att jag står här nu. Jag! Fegisen Petra. Hur fick jag tummen ur och gjorde detta? Tog över en butik.

Trots familj, trots småbarn, trots allas påpekande om risker, mängden jobb, slitet..

Ja, jag var orolig själv. Orolig för att lämna barnen så mycket på förskola. Orolig för min relation med Orhan. Orolig för att misslyckas totalt och stå med skulder upp till öronen.

Jag hade inte vågat utan Jesus!

 

Det var annorlunda nu. Denna butik dök upp för andra gången. Jag hade sett den nästan ett år tidigare och den fanns kvar. 

Väntade den på mig?

Jag kunde typ inte sova på natten. Jag ville verkligen! Hade sett butiker till salu förut. Ja inklusive denna men nu var det på riktigt. Jag SKULLE!

Pratade med ägaren och blev ännu mer övertygad. Mariestad växte, ensam på euroflorist, hon kunde hjälpa mig med det jag var orolig inför.

 

Har bett för saken från första början.

Ska jag inte göra detta så får Du stoppa mig. Och om jag ska göra detta så måste det gå bra. Med familjen, med min och Orhans relation med... företaget!

Stoppa mig om jag inte ska göra detta. INGET får skadas på grund av detta.

 

Men jag upplevde att allt flutit på. Jag har stött på hinder, såklart, men lyckats komma förbi dem och fått nåt bättre. Det har hela tiden ändå känts rätt.

Att jag fick lån tycker jag är nog så fantastiskt. Att en bankman trodde på mig! Jag med en liten 50% inkomst som skulle försvinna så fort jag tog över butiken. Orhan var arbetslös. Haha

 

Vi har lyckats spara så mycket pengar att jag inte förstår hur. Vi som aldrig lyckats spara innan.
Och trots att vi ideligen stött på problem ekonomiskt. Ja seriöst. Så fort vi fått ihop en rejäl klumpsumma och känt att nu har vi vårt på det torra så har något gjort att vi förlorat allt. En långivare svek oss plötsligt, bilen gick sönder, butiken kostade galet mycket mer än väntat.

Men det är just det. Ska jag lita på Gud så får jag väl lita på Honom helt. Ja det kändes som Hans sätt att säga det.

Ni behöver inte en klumpsumma ni har ju Mig.

Och ja. Vi har inte haft nå ekonomiska problem än. Bara väldigt snålt då vi sparat och haft lite inkomst haha.

 

När allt var klart med kontrakt bad vi om en lägenhet. Hyresvärden sa att det fanns ingen chans. Men vi bad. En lägenhet. Minst en fyra, gärna på samma ställe som vi bodde förut från och med första juli!

Vi fick en fyra på samma ställe där vi bodde förut från och med första juli. Och fick gå före i kön och ta den!

 

När bilen gick sönder bad vi om hjälp med att köpa en ny, då vi ju egentligen inte hade pengarna och ville inte göra fel nu.

Vi gjorde ett snabbt köp först, eftersom jag tvingades åka buss till jobbet, den bilen pajade påväg ut från bilfirman haha. Tack och lov.

Så vi bad att någon skulle ringa och säga vilken bil vi skulle köpa. Pappa ringde och sa att Toyotan i Norrtälje såg bra ut. haha

 

 

Vi bad om ett jobb till Orhan. Som skulle starta från slutet av augusti så vi skulle hinna ha semester tillsammans, komma på plats och starta upp företaget och skola in barnen! Orhan bad om en lön som skulle täcka våra utgifter om jag inte fick nån lön i början.

Orhan fick ett jobb från slutet av augusti men en lön som precis täcker våra utgifter. Inte en krona mer.. eller mindre haha

 

Det är spännande att driva eget. Jag ber fortfarande hela tiden. För allt som har med företaget att göra.

Jag vill tro att det finns en ide med att vi hamnade just här nu. En plan. Att jag skulle göra just det här nu. Det gör att det hela känns lite spännande och jag vill tro att det går bra.

Och nej. Jag tror inte på nån sorts framgångssaga. Jag vet att det kommer bli tufft. Det kommer kännas jobbigt med familjen ibland, bli mycket jobb, dålig inkomst någon månad och kanske går det helt åt skogen till och med.

Men det är inte det, det handlar om.

 

Utan att våga tro att någon finns där. Även om jag faller. Och just den tron får man ju chansen att pröva mest då man inte har något annat att falla tillbaka på. 

Jag tror!

Jag tror Han tar emot mig. Även om allt går åt skogen med företaget också.