Abruzzo
Idag packade vi ihop och lämnade Pozzuoli och reste upp i bergen. Mitt i Italien.
Nu befinner vi oss utanför Lama Dei Peligne hos Orhans farbror.
Kändes lite skönt att lämna Napoli. Det är en för rörig stad. Stress liksom att hela tiden behöva akta sig för bilar. Känns som hela resan gått ut på att säga till barnen att akta sig och hålla koll. Gatorna är smala. Finns inga gångvägar och alla parkerar på varenda cm som finns.
Jag är glad att jag inte fått köra. Orka vara så aggressiv hela tiden. Alla klämmer sig före, kör ut hejvilt, ska plötsligt parkera. Och mopeder kör i mitten utan oro för döden. Och hela tiden och evig ström av bilar.
Trång stad.
Mycket att se förstås. Närheten till havet. Men vi valde att köra utanför storvägarna dit och i första mindre samhället vi stannade och handladd kändes det så skönt.
Till slut var vi på vägar där man ibland körde själv och vi stannade och fikade i skogen och aaaah så skönt. Detta är semester på riktigt.
Här uppe i bergen är det skogigt och vackert. Tänkte på hur naturen ändrades. Från palmer, kaktusar och citrusträd till tallar, cypresser och lövträd.
Frodigt och grönt. Och mindre antal hus och inga bilar att akta sig för.
Det är svalare. Välsignat. Haha
Nä jag är nog ingen storstads-typ. Särskilt inte om staden är så brutalt rörig!
I morgon blir det visit i Orhans gamla hemby Taranta Peligna och Casoli för att sen köra vidare till Orhans syster.
Vädret ser ut att bli sämre också. Haha