Vesuvius och Napoli
Dag två. I arla morgonstund susade vi bort till Vesuvius.
Vi visste redan innan att vi nog inte skulle ta oss till toppen. Man skulle behöva gå en bra bit då och nä. Våra barn är inga glada vandrare.
Så istället för att betala parkering och ens försöka ställde vi oss en bit nedanför och åt vindruvor choklad.
Vinkade på alla glada turister som för förbi.
Jag blir typ sjuk över att flera snittblommor växer vilt här.
Harsvans, ammi majus, poppel... ja hemska saker. Bara att plocka.
På vägen hem passerade vi Cimitero delle fontanelle. Nåt jag läst om innan och tyckt vore intressant. Även för barn. Dessutom gratis. Höhö.
En kyrkogård eller typ kyrka utgrävd i ett berg. Helt enorm. Under pesten dog halva befolkningen i Napoli och det blev ingen begravning för någon. Utan de las på hög.
Nu hade de ju staplat skallar och lårben på hög. Några skallar låg samlade i små lådor. Familjer. En del barn hade små kistor. Vissa få hade en präktig kista eller en speciell plats i väggen. Och flera hade fått mynt, smycken och blommor.
Då fick vi njuta av centrala Napolis vägar också. Huvaligen.
Väl tillbaka i Pozzuoli kände både jag och Orhan hur trivsamt det var där plötsligt. Hur tyckte vi att det var stressigt förr?