Dröm eller verklighet
Något jag gör är att emellanåt drömma .. Så verkligt. Det är inte en dröm, jag är övertygad om att jag sett det.
Troligen ett arv från min far!? Haha.
Det var som värst under graviditeten med Natte. Då blev jag attackerad av allehanda djur och skrek och trodde Orhan var knäpp när han försökte lugna mig och inte såg faran.
Nu är det sällan djur men spindlar. Alltid spindlar. Förstår inte varför. Jag kan tycka spindlar är obehagliga men inte så rädd.
I natt rullade jag över på sidan och rätt in i ett nät med en stor spindel hängandes. Åh nej
"Orhan hjälp mig, hjälp mig!" Ropade jag, övertygad om att om jag rörde mig skulle spindeln falla ner över mig eftersom jag troligen satt fast i nätet. Och jag ville INTE ha den i sängen.
Orhan vaknade
"En spindel"
"Lyssna på mig, det finns ingen spindel"
Efter lite diskussion fick jag honom att hålla en skyddande hand över mitt huvud medan jag rullade ur nätet.
Sen sov jag på Orhans sida av sängen. Spanande efter spindlar på den motsatta. Jag hade visst sett den. Det var jag säker på.
Men spindlar är ju inte farliga det vet jag. Så somnade med det i åtanke.
Först på morgonen inser man ju hur dum man är.
Fast jag är ändå som uppfylld av känslan av att Orhan är nån sorts glänsande hjälte! Lite som att vara gift med superman.