Längtar bort
Ah nu längtar jag efter semester. Att inte ha några krav. Förutom det faktum att barnen ställer krav.
Men faktiskt. När vi är nånstans så bryts alla rutiner sönder utan att det blir katastrof som det hade blivit hemma. Och det är skönt
Saknar Italien. Tänker bara spontant på när vi letade ihjäl oss efter en gratis strand med lite sand, utefter hela kustremsan, Napoli, Pozzuoli och ja vad nu det sista hette.
Skitjobbigt var det. Varmt, svettigt, klagande barn. Galen trafik och balanserande på centimeterstora trottoarer med barnen som absolut inte skulle hålla hand och göra riskabla skutt och vi föräldrar som aggressivt skrek "Men se er för!" Medan bilarna tutandes susade förbi i 130.
Var det inte lite mysigt ändå?
När man precis tvättat bort all sand från Jesaja och fått på lite kläder och man vänder sig om en sekund och för att sen se den där nya blöjan skubba iväg över stranden tillbaka ner i vattnet.
Gulligt ändå.
Middag klockan 8 på den där balkongen med den fantastiska utsikten. För få stolar. Svettigt. Litet bord. Och italienska specialiteer köpt på mataffären. Mortadella, prosciutto, mozzarella, oliver, sardiner, bröd mm
Mys
Italiensk frukost. Barnen både älskade och tyckte det var tokigt att frossa i söt yoghurt, söta flingor, bullar, kakor eller lite bröd med marmelad eller nutella.
Ja det är nog just det där turistandet jag saknar. Inte att hälsa på någon. Utan bara vara...
Meeeen. Nu kör vi hårt jobb och rutiner.
Rutiner ja!
Tror jag är lite trött