Treåringen
Idag hade vi ett lite kalas för Jesaja som blir tre i morgon. Hurra!
Både farmor, farfar och mormor och morfar. Händer inte varje dag.
Hamburgare och äppeltårta som önskat. Med färgtema orange, grön, blå.
Jag valde att ha butiken stängd. Hade varit inne på att jobba som alla andra butiker. Men idag fick Jesaja gå först!
Jesaja är awesome att ge presenter till. En present och hans glädje har inga gränser. Han är typ nöjd med paketöppnandet då.
Bästa Jesaja.
Han känns så liten jämför med hur jag minns brorsorna i den åldern. Kan bero på talet bara. De andra kunde snacka en hel del då. Men säkert mest för att han inte har något småsyskon vi kan jämföra med. Han är den sista lilla sötnosen! Så han bara fortsätter se liten ut.
Ja han kommer få vara min bebis ett tag till. Även om han just nu är pappas pojke bara. Men när Orhan är ur vägen är han min. Och han är min lille plutt.
Känns som på sistone som han börjar bli en egen person. Ju mer ord och utryck som dyker upp. Hans val, intressen och beteende blir tydligare. Beror väl på att man har två andra barn att titta på med så man är inte lika uppmärksam. Känns som det lutar åt nån som gillar att synas. Åker en kamera fram drar han snabbt en pose. När vi går till förskolan gör han alltid entre med stil.
Han klär ut sig. Låter högt. Apar sig.
Någon som ofta får andra att skratta! Hela familjen skrattar ofta när Jesaja hittar på nåt spex.
Och är söt.
För evigt så söt.