PetraGashi

Tamar är så söt så det känns mer och mer trist att lämna bort henne nu. Varje dag som närmar sig. Våndar mig mer nu än vad jag gjorde för avlivning. Sjukt. Men det är väl känslan av att hon ska bli någon annans. 

Min fina katt...

Ego-Petra

..

Idag har hon varit framme massor. Inte gömt sig under soffan hela tiden. Natael har varit stormförtjust.

Hon gjorde ett försök att lägga sig i mitt knä mitt framför näsan på Natael som satt bredvid mig. Det fick hon minsan inte. Han puttade bort henne och skrattade sedan högt.

Sedan skulle han ju precis krama mig. Medan han gjorde det smög Tamar upp igen bakom honom. Men han kände något och vände sig om för att putta bort henne igen. 
Sedan när hon var borta satte han sig ändå bredvid mig igen.

Löjligt att bli avundsjuk på en katt men jag har märkt det. Går jag och bär på Tamar kommer han genast. Han är inte alls såhär om jag bär på Ezekiel eller Melek.. Märkligt.

En katt liksom!? Som dessutom knappt är en knäkatt!

..

..

Just det att hon plötsligt ligger sådär och ser sur ut. Ja vem som helst som inte kan läsa de signalerna kan bli riven. Hon ger inte många signaler... Hon är en sån speciell surkatt!
Men samtidigt viskar en röst till mig hela tiden. "Ser du inte. De går ju jättebra. Natael är jätteförsiktig med henne. Tamar håller avstånd. Ge inte bort henne. Du kommer ångra dig.. "