Vill inte...

/ Permalink / 0
Tamar är så söt så det känns mer och mer trist att lämna bort henne nu. Varje dag som närmar sig. Våndar mig mer nu än vad jag gjorde för avlivning. Sjukt. Men det är väl känslan av att hon ska bli någon annans. 
Min fina katt...
Ego-Petra
..
Idag har hon varit framme massor. Inte gömt sig under soffan hela tiden. Natael har varit stormförtjust.
Hon gjorde ett försök att lägga sig i mitt knä mitt framför näsan på Natael som satt bredvid mig. Det fick hon minsan inte. Han puttade bort henne och skrattade sedan högt.
Sedan skulle han ju precis krama mig. Medan han gjorde det smög Tamar upp igen bakom honom. Men han kände något och vände sig om för att putta bort henne igen. 
Sedan när hon var borta satte han sig ändå bredvid mig igen.
Löjligt att bli avundsjuk på en katt men jag har märkt det. Går jag och bär på Tamar kommer han genast. Han är inte alls såhär om jag bär på Ezekiel eller Melek.. Märkligt.
En katt liksom!? Som dessutom knappt är en knäkatt!
..
 
..
Just det att hon plötsligt ligger sådär och ser sur ut. Ja vem som helst som inte kan läsa de signalerna kan bli riven. Hon ger inte många signaler... Hon är en sån speciell surkatt!
Men samtidigt viskar en röst till mig hela tiden. "Ser du inte. De går ju jättebra. Natael är jätteförsiktig med henne. Tamar håller avstånd. Ge inte bort henne. Du kommer ångra dig.. "

Feber-krav!

/ Permalink / 0
Ett annat klassiskt tecken på feber hos Natte. Ja, jag letar tecken för jag har inte kollat om det verkligen är så. 
Det tecknet handlar om sömn. Han vägrar sova i sin säng. Vägrar!!!
Han somnade av sig själv redan efter sex. Han kramade mig och sov plötsligt.
Sen försökte jag med jämna mellanrum. Ja kanske varje kvart. Att lägga honom i hans säng. Pft... han vaknade direkt han hamnade där. Grät. Men så fort jag tog upp honom sov han lika tungt igen.
Frustrerande..
..
Han ligger där borta...
..
Så tillslut la jag honom i en soffa istället. För nej jag vill inte sitta hela kvällen med honom i mina armar.
Och det är absolut inga problem. Då menar jag inte att jag liksom smyger bort från honom där han ligger i mina armar. Eller att jag nu sitter och klappar honom på fötterna för att han behöver känna mig närhet. Neeeej, nej! Jag la honom i en soffa och gick sen och gjorde mig fika. Inte allt för försiktigt.
För han sover aptungt. Det handlar bara om att han vägrar sova i sin säng.
Måste vara någon mystiskt feber-grej!

Minifeber!

/ Permalink / 0
Idag har visst killen lite småfeber. Ja.. det får heta så.. Mesfeber kanske också skulle passa.
Inte så mycket så jag ids leta upp termometern och titta efter. Men han känns varm och går runt och grinar för minsta lilla.
Jag kommer inte upp i soffan. Buhuuu.
Mamma gick på toa. Buhuuu.
Jag bara står här. Buhuu.
..
Antar att han är lite trött men vill inte vara. För han varvar gråten med att sitta i mitt knä. Jag får inte göra något riktigt. Det var knappt jag fick värma middagen. Han grät i min famn hela tiden.
Just nu sitter han bredvid och kastar grejer på mig. Vet inte riktigt vad jag gjort för att förtjäna denna ilska. Ser mest fram emot att det ska bli kväll så jag kan slänga lillpysen i sängen så han kan gråta bort strunt-febern!
..
Ska det va så ska det. Hellre ett barn med så mycket feber att han bara sover.  Fast det är ju förstås mysigt att kramas vilket vi gjort mycket idag. En god anledning att strunta i disken! ;)
Till top