Begonia

Allmänt / Begonia, Blommor, barn / Permalink / 0
Jag är inget stort fan av begonior. Inte den här sorten i alla fall (vet faktiskt inte sorten?). Det finns fina. Typ ampelbegonia, fotrellbegonia... Men den här är på min lista över, ursäkta utrycket, tantblommor.
 
Sen gillar jag överlag inte blommor med ett blaffigt uttryck. Stora blommor eller mycket blommor som tar över. Gillar det skirt och enkelt. En utsmyckning. 
 
På min födelsedag när vi var ute och jag betalade för buketten pojkarna fått plocka åt mig. Så kom Natte med denna begonia.
"Nej vi ska inte ha någon sån!"
"Men den är fin!"
"Tyckte du det.ja men vi behöver den inte!"
"Låt pojken ta en begonia!" Sa Orhan.
"Vill du ha den? På ditt rum!?"
"Ja!"
"Ok. En begonia då!"
 
Sedan på väg ut från butiken.
"Mamma den är till dig!"
 
En sån lurifax. Han visste att jag aldrig skulle gått med på det om han från början sagt att han ville köpa den åt mig.
Nå nu har jag en rosa begonia. Oklart vart den ska placeras.
Men eftersom den nu ärfrån min son så kan jag faktiskt komma över ogillandet av dess slag.
Den är nästan gullig!
 
 

Lära sig ett ganska nytt språk

Allmänt / Romani arli, Språk, språkkurs / Permalink / 0
Jag förstår att ni undrar hur det gått med mitt nya friska försök. I år är året Petra pratar flytande romani.
Flytande är att ta i men jag önskar få vara en i gänget vid eventuell resa i år. Troligen ska vi dit. Får se vad vi har råd med. Vårt resplanerande har spårat när vi samtidigt tänker på bil och flytt också höhö..
 
Nu spårar jag.
 
När började jag med denna plan? Typ November.
Jag pluggade i en vecka och sen... började jag nu i veckan haha. När svärfar sa till Orhan att det var svårt att prata med mig. 
Ja men skärpning nu då!!!
 
Känner att jag måste ha nån läsplan. Jag har endast en ordlista. Hur spännande är det? 
Och en make att fråga. Som inte kan allt.
Började med köket, för ingredienser har jag redan koll på. Ett lättsamt samtalsämne, jag menar man kan alltid börja prata om mat!
Skrev en "berättelse" hur jag bakar bröd. (Spännande läsning) Orhan hittade typ två större fel. Plus några ord jag inte alls kom på. Några ord kände inte Orhan till heller. Får visa för någon mer kunnig. Haha
 
Stolt.
Sen hade jag huvudvärk. Leta ord i ordlistor. Försöka låtsas kunna meningsuppbyggnad och leta upp nå dammig kunskap om hur man böjer verb. Och gissa prepositionen!
Seriöst. Jag får ont i huvudet.
Men jag tror jag hajar mer än jag tror om mig själv.
 
Hur pluggar man bäst in språk?
 
När inga kurser eller läroböcker finns.
Förutom att prata med någon. Jag hatar webkameran och vet inte om jag är så sugen på att prata med släkt när jag är så fantastiskt dålig... Så stelt!!! Och Orhan vägrar prata med mig!

Hur man är med barn!

Allmänt / Läkare, barn / Permalink / 1
Var in på vårdcentralen idag med Gabriel som har öroninflammation stackarn. 
 
Tänkte på vilken skillnad det är mellan läkare. Som faktiskt vet hur man beter sig med barn. 
För vissa människor är det så självklart hur man beter sig. Det går inte att låtsas. Barn märker direkt den stela rösten och de dåliga skämten.
Vissa har det bara. Den där glimten.
 
Jag har inte glimten. Inget som behöver sägas kanske. Pft... vet inte hur jag ska bete mig när ett främmande barn vill umgås! 
Som när jag följde med Gabriel till förskolan. Aaaaah.. hej alla barn det är jag som är Gabriels tråkiga mamma!!!
 
Och det underlättar så när man ska kolla upp barnen. För jag vet inte hur jag ska bete mig heller när mitt barn krånglar och sköterska, läkare, tandläkare, ser ut som ett förskräckt ufo.
Haaaatar att försöka muntra upp och trösta inför någon som glor på en. Haha. Så otroligt pinsamt.
Vilket kan bero på att jag själv känner mig lika stel och tråkig 
 
 
 
Idag hade vi tre i rummet. En studerande sköterska. En sköterska och en doktor.
Den studerande var ett klassiskt falla av stela försök till att lätta på stämningen.
"Har du fått ett plåster!"
Visste inte vad jag skulle tillägga och Gabriel såg på henne som. Ja det ser du väl?
Pinsam tystnad
 
Läkaren var däremot aaaaalldeles för på. Han lutade sig framåt. En cm från Gabriel ansikte och pratade med honom. Och skrattade åt honom när han körde med sitt klassiska nej.
Gå ner på samma nivå som barnet men för allt i världen luta dig inte framåt!!! Jag hade också tyckt det varit obehagligt!!!
 
Den tredje var bra. Lite tyst men hon fick till det. Busade. Frågade och lyssnade intresserat. Lyckades vimsa bort honom så han frivilligt sträckte fram sin hand i hennes blodtagningstörstande klor! (Sen var han inte vän med henne mer)
 
Varför har vissa människor känsla för hur man beter sig med barn och vissa andra inte?
Vore ju praktiskt om alla kunde!!!
Till top