Hotellweekend

Allmänt / Permalink / 0
Befinner mig i skövde med orhan. Bara orhan.
Vi har haft en trevlig hotellvistelse som lider mot sitt slut. Ja orhan har somnat! (Det normala!)
I morgon bär det av till barnen. Saknar dem även om detta är väldigt skönt!
 
Vi bor på billingehus. Hotell med potential men ack så slitet.
Vi fick först ett riktigt tråkigt rum. Såg ut som ett obehagligt vandrarhem från nån billig skolresa. Med extrasängar..och byxpress. BYXPRESS!!!
När våra sängar var skilda åt blev orhan irriterad och störtade ner till receptionen!
 
 
Kvinnan där kämpade för att hitta ett ledigt rum med dubbelsäng. Hon hittade ett men som då skulle kosta 200 kr mer.
"Vad som helst bara jag får sova med min fru!!!" sa Orhan dramatiskt!
Det är ruter i min karl!
 
Tycker det blev en bra upgrade. Fortfarande lite slitet och gammeldags. Men finare. Och dubbelsäng.
Större, vattenkokare. Bättre utsikt, balkong och speglar. Hysteriska mängder speglar. Har aldrig sett mig själv i så många vinklar hela tiden förut.
 
 
 
Vi har haft det riktigt mys! <3

En frälst make...

Allmänt / Permalink / 2
När jag träffade Orhan var han inte kristen. Detta är kanske egnetligen hans historia, hans vittnesbörd. Men jag kan berätta från min vinkel.
 
Jag bad om att träffa en kille. Jag längtade väldigt efter det. En man att dela resten av livet med! Ja jag har aldrig varit ute efter att vara ihop med flera olika killar utan när den rätte kom då skulle jag gifta mig! ;)
Men jag kände inga killar. Och jag ville ju ha en kristen. Ja, tanken på att dela resten av livet med någon som inte skulle förstå mig kändes lite jobbig. Som att för evigt att något att bråka om! XD
Så fort jag bad om att få träffa någon fick jag orden till mig. "sök först mig så ska du få det andra!!" 
 
Detta var i gymnasiet. Jag bodde ensam så hade ju inte annat att göra än att be. 
I vår församling hade vi hur mycket aktivitet som helst. Bön på tisdagar och torsdagar. Umgängeskväll på fredagar och gudstjänst på söndagar. Jag var ovanligt flitig besökare i kyrkan då med.
Så även om jag tyckte det kanske var lite irriterande med det där svaret så tog jag mig mycket tid med Jesus.
 
 
Och det var där i kyrkan han dök upp. Orhan! På de där gemenskapskvällarna! Det var många asylsökande som kom dit så orhan hängde på!
 
Orhan var inte kristen. Han var uppvuxen i en muslimsk familj.. i alla fall till tradition. Men han hade ju bott i Italien och hängt en hel del i katolska kyrkan. 
Han trodde det kunde finnas en gud. Men det var ju samma oavsett religion. Han behövde ingen religion. Ingen etikett på sin tro!
 
Jag bad för honom. Redan innan vi blev ihop. Att han skulle möta Jesus. känna helig ande och se att det minsann var nåt speciellt med Jesus. Att han var verklig!
Eftersom vi var kompisar var han med mer och mer i kyrkan.
 
Vi blev ett par. Trots min stenhårda regel om en kristen man! Men det var nog meningen.
 
När vi blev ihop blev han mer intresserad. Han fick en bibel av mamma och pappa och en diskussion började.
Jag och Orhan kunde inte diskutera. Orhan var emot allt jag sa. Ifrågasatte min kunskap! Att han förstod bäst. Han var arg på vissa bibelord. Jag tyckte det var så irriterande och slutade ofta med att jag blev arg! Ska du fråga nåt får du väl lyssna på mitt svar!!! (Minns särskilt diskussionen om att Pauls säger att det är bättre att inte gifta sig för då har man mer tid med Gud. En självklarhet tycker jag. Men Orhan var vansinnig och drog in massa andra bibelord som inte hade nåt med saken att göra! Och var så där smartasig som bara han kan!)
 
Vi bara bråkade. Så jag bad pappa diskutera med honom istället. Och pappa tog tag i det direkt! haha Pappa diskuterar så lugnt, lyssnar. Han fick Orhan att känna sig smart och korrekt. Som att pappa lite höll med honom, att Orhan kom med nyheter som pappa inte tänkt på. Trots att det kanske inte var sant. Medan jag skulle blivit irriterad kunde pappa bara svara. "Jaha! Ja så kan man ju tänka!" (kanske är för att han är född i norrbotten)
 
Jag vet att man inte kan diskutera fram en tro. Vill man inte tro så har man alla möjliga motbevis. Lika lite som någon skulle kunna diskutera bort min tro! Så jag fortsatte be för ett möte för Orhan. Att han skulle känna nåt!
 
Sen en kväll såg vi en predikan med Paul washer. Budskap till unga. Och under den predikan kände Orhan något nytt. En ny känsla fyllde honom och han ville ha mer!
Så han tog emot Jesus och vi bad för honom.
 
En av de lyckligaste dagarna i mitt liv.
 
Ett år senare döpte han sig!

En lista över att vara flerbarnsförälder

Allmänt / Permalink / 0
Från en lista på mama över de olika stadierna i livet. Runt hur många barn man har alltså.
Denna var över 3 barn eller fler.
 
 
  • Går igenom värkarbetet under en middag och åker in till förlossningen i sista sekund.
Nej. Hade nog velat stanna hemma tills det vat dags men alla andra tjata hål i huvudet på mig. Var snarare så med Gabriel.
  • Ber att få stanna ett extra dygn på BB eftersom det är så skönt att bara fokusera på ett barn.
NEJ!!!! Här i umeå fick jag ääääääntligen åka hem direkt!
  • Ammar/flaskmatar så länge de kan och börjar med smakportioner när barnet är ett år.
Haha.. Näe jag var taggad på att börja med mat för att få bort ersättning.
Men. Jag känner mig inte alls lika motiverad och får typ tvinga mig att införa en ordentlig måltid. Särskilt när han inte var intresserad alls.. Får se hur det går med mjölkavslut nu om någon vecka!
 
 
  • Ger gärna råd kring föräldraskap vare sig andra vill eller ej, eftersom de ”been there, done that”.
Vet inte det. Tror jag är duktig på att hålla käft. Jag kan typ inget. Jag är bara trygg i min egen roll! Med mina barn!
  • Har lite svårt att komma ihåg alla barnens födelsedagar om någon frågar.
Öh näe. Fast personnumren. Blev ett för mycket att ta in så nu har jag typ glömt allas!
  • Åker på en miniweekend med sin eventuella partner och ringer inte hem på hela tiden.
Känner mig för första gången riktigt nervös över att åka iväg. Men jag har aldrig hållit på och ringt för att kolla läget.
"De ringer väl om det är nåt!" brukar jag säga till orhan som oroar sig mer.
 
 
  • Säger fel namn till barnen, särskilt om de har minst tre av samma kön.
Ja hela tiden! Särskilt om fler barn dyker upp.
  • Får panik när telefonen kraschar eftersom de inte hunnit göra något fotoalbum eller framkallat en enda bild de senaste tre åren.
Öhm... Framkallar typ inget. Tar inga bilder med mobilen. Men skulle fötstås börja grina om allt försvann.
  • Tar med alla barnen till mataffären, där de får surfa på kundvagnar och möjligtvis blir mutade med en klubba under handlingen.
Alla barn har alltid följt med. Fast surfa. Helst har jag dem sittandes i vagnen annars ska de hjälpa till. Väldigt störigt!
  • Vet hur lång tid det tar att lämna hemmet med många barn, vilket gör att de alltid är ute i riktigt god tid.
Sen jag fick jesaja kommer jag plötsligt sent eller så blir det megastressigt. Inte för att jag är sent ute men för att man blir så ifrågasatt av alla barnen medan man fixar. De rör runt i huvudet minst sagt!
 
 
  • Slänger påsen med julpyssel innan de lämnat förskolan.
Haha.. Jag har ju inte fått nå julpyssel än. XD men jag har nog slängt nåt. Fast inte så snabbt! Måste fixa nå förvaring till teckningar och pyssel som känns intressant att spara.
  • Inser att inredning hör vuxenlivet till och låter barnen dekorera sina egna rum
Hö! Mina barn kan inte dekorera än. Men Natte har fått bestämma färg till viss del. men jag ser inte riktigt en mening med att göra det megafint. Det ser aldrig ut så! Fall inte för alla fake instagrambilder!!!! Det är precis lika fult i deras rum som erat. (Om inte deras barn typ är fem månader haha)
Till top