Näe.. jag kommer inte prata i telefon!

Allmänt / Permalink / 0
Orhan tycker jag måste lära mig prata i telefon.
Det är min värsta skräck. Vet inte varför. Men jag klarar inte av det. Till och med när det är en vän som ringer. 
Jag erkänner, jag har ibland ignorerat och låtsas som jag inte hört. Inte för att jag ogillar er. Men det vrider sig i magen vid tanken på att svara.
.
"Svara på allt nu!" sa Orhan. ja beror mest på att det ringer massa udda nummer till min telefon nu i och med försäljningar och flytt. Ofta ger jag mobilen till Orhan.
Men nu ska jag skärpa mig.
Så svarade här om dagen på ett främmande nummer.
..
Försäljare.
Dessutom världens nybörjare till tråkig försäljare. Hon satt och läste från ett manus så att jag höll på att dö av tristess. Fattade inte ens när hon frågade mig saker. För det lät ju inte som om hon pratade med mig.
Satt och himlade med ögonen och kunde på allvar inte hålla tillbaka djupa suckar när hon pratade. 
..
Det handlade om brand. Hon frågade om jag kände någon som varit med om det. Och det har jag.
"Oj-vad-hemskt!-det-gick-bra-hoppas-jag!" som en himla robot...
"eeeh.. ja?!"
"Det-är-ju-det-viktigaste, "konstpaus", att-människoliven-klarar-sig! Eller-hur!" fortsatte hon lika monotomt.
..
Människoliven?
.
Aldrig i mitt liv igen. Om att lära sig prata i telefon innebär att man måste lyssna på såna b-försäljare.. otrevliga. Då får det vara.
Dessutom vägrade hon sluta samtalet. Så till slut fick jag ta till min otrevliga sida.
Stackarn lär väl förlora jobbet. Läsa efter manus.. när man pratar om hemska saker som hänt. det är ju extremt pinsamt.

Borde inte vara kvar...

Allmänt / Permalink / 0
Orhan är i lägenheten. Hann prata lite med honom mellan jobb och inter-match. Mest om vars vi packat ner grejer..
uuuuh nu känns det ännu mer hårt att vara kvarlämnad här nere. Ångest för jobbet, ångest! (Märkligt. Ja det är jobbets fel att jag måste vara kvar här. men att få ångest för att utföra det? Ibland jobbar hjärnan åt märkliga håll?)
..
Har hållt igång idag rätt bra. Fördrivit tiden! Gjort en dörrkrans och lagat mat. (lucnh pasta med lins-tomatsås. Och middag, helstekt fläskfile med nå "hittepå" sataysås och ris) Sen tog dagen slut. Så det kan bli!
I morgon ska jag till mariestad en sväng, vara med och besikta vår lägenhet och passa på att hälsa på syrran. Sen kanske hänga ute i Töreboda för att invänta mamma. Får se vad jag kan hitta på med barnen. titta på tåg, gå på biblioteket, slänga sopor... sånt kul!
..
Ska kura ner mig hos mina pojkar nu och se om jag får sova. Är så täppt i näsan att den inte fungerar alls. Härligt värre. Packade ner nässprayen till norra sverige! Lyckat, mycket lyckat!
 
..
 

Hej då!

Allmänt / Permalink / 0
Ja nu föll poletten ner. Orhan försvinner.
Känns riktigt jobbigt att gå och lägga mig nu. Med barnen i ett annat rum sover Orhan. Han går upp i natten. Jag sa inte ens hej då innan han la sig ju!
Tokigt.
I morgon när jag vaknar är han borta.
..
Vill vara med honom och möta det nya. Vill höra från honom hur dagen varit. Visst man kan ringa men då kanske han ringer precis när jag byter bajsblöjor eller jag ringer han när han precis tagit sig en tupplur. Ja jag tycker vi oftast brukar ringa varandra vid dåliga tider och bli irriterade på varandra haha...
Näe jag vill vara där. Resa med honom upp. Packa upp och fixa lägenheten. Inte sitta härifrån och småbråka eller se på hur han ställer in saker på heeelt fel ställen i köket. 
Att vara så långt ifrån honom.
..
Ja, just nu känns allt lite överdrivet tungt. Mår rent av illa när jag tänker på att jag ska jobba, ta hand om barnen. Fixa nyckeln till lägenheten. Besiktning osv. Övermäktigt liksom!
Uff. 
Blir nog bättre i morgon!
Till top