Jag har tydligen större problem med godis än jag tror.
Natael har varit dålig i magen länge nu så ringde in idag för att se om det var något man behöver kolla upp. På internet stod det de i alla fall!
Kvinnan i luren tog fram nåt hon läste från och började sedan läsa med högtidlig och överdrivet tydlig stämma. Lät lite som en lärare från en gammal film?
Hon läste bland annat upp ett recept på vätskeersättning. Trodde aldrig vi skulle komma till slutet. Tre ingredienser...
..
Hon kom till en punkt där det stod att man "Börr UNDvika Godis och söta drryckerr!" Hon sa det extra noga och långsamt och tog en paus efter det. Funderade om hon väntade att jag skulle säga nåt? Precis som om hon visste att jag var en sån där typ som brukar ge mina barn karameller stup i kvarten och ville att informationen skulle sjunka in. Chocken över att inte få ge mina barn godis.
"Jaha?" sa jag för att avbryta den stela tystnaden.
"mmmhm!" sa hon sådär långsamt. För att liksom förtydliga vikten och att jag skulle förstå att jag inte får hålla på och ge mina barn sötsaker.
..
Typiskt också...
Lite som när jag var hos en tandläkare som liksom var arg på mig från start för att jag inte skötte mina tänder. Hon ställde varenda fråga aggressivt och och suckade efter svaret som om jag satt och ljög. Försökte få mig att erkänna färg om mina brutala intag av sötsaker! Hon försökte förklara för mig hela tiden att jag säkerligen skulle ha hål i tänderna om en vecka. Spelade ingen roll hur perfekta de såg ut då!
..
Eller när jag var hos en barnmorska och hon försökte övertyga mig om att lugna ner mig med colan. Och att hon inte kunde förstå att jag var så smärt trots att jag intog såna mängder cola.
Det efter att jag sagt att det kunde vara gott med en cola en varm dag. Man kan dricka vatten istället poängterade hon.
Jahaaa?
..
Har fortfarande fina tänder...
Förstår inte. Skriker mitt utseende.. min röst, gottegris?
Det kanske förstås är ett beroende jag försöker dölja för mig själv...