Inte bara negativt!
Såg en kommentar om att det är så mycket negativt om att ha barn nu. Typ listor på saker som förändrats sen man fick barn. Stressiga restaurangbesök. Svårigheter med att göra saker. Inte gå på toa själv. Saker man får offra. Vad barn kan bli hysteriska över. Bajs, spyor, kiss osv osv. Skrik på bilresor.
Alltså.. det är skrivet av föräldrar på ett skämtsamt sätt. För som förälder förstår man ju hur värt det är trots allt det där "negativa". Ser inte listorna som negativa utan som. Förståelse föräldrar emellan vad vi kämpar med! haha Men som ändå är så värt att leva med!
..
Men tänkte ändå att det var sant. Måste ju se tokigt ut för folk utan barn. Så ska nu försöka skriva ett gäng positiva saker med att skaffa barn! Några saker jag uppskattat! :) Känns som om jag gjort nåt sånt förut men. Här har vi det igen i så fall! ;)
..
-Bli väckt på morgonen av världens gladaste bebis som ligger och kvittrar bredvid. (Natael alltså. gabriel hade/har sämst morgonhumör men jag älskade att vakna på morgonen med Natael. Jesaja verkar också vakna på bra humör.)
-Få mängder med komplimanger. (När barnen börjar prata alltså. "Wow vilken klänning mamma. Vad fin du är!" "Vilken god mat mamma!" "Har du städat mamma. Vad duktigt!" osv osv. )
-Se saker på barnsligt sätt igen. Ja allt sånt jag vet barn uppskattar tycker jag är kul nu/igen. Typ jul och paket. Lekland och badparker. Åka tunnelbana eller buss. Äta hamburgare ute. Titta på myror. Ja kanske en del nöjen har blivit kluriga på sistone eller mer stressiga. Men en stor del har också blivit roligare!
-Underhållning. Barn är underhållande faktiskt. Särskilt ens egna. Jag och Orhan berättar alltid saker för varandra som barnen gjort. Skriver sms. Skickar bilder. Vad den andre missat. Det visar ju faktiskt hur kul vi tycker det är!
-Något att vara stolt över. Det är mitt barn! Och jag kan vara stolt att typ vara ute med dem på stan. Visa upp dem. Om någon säger att de är vackra. Blir imponerade över vad de kan. Jojomen. Min son det!
Sen är jag ju mycket väl medveten om hur få människor som faktiskt intresserar sig av mina barn. Men jag säger bara att de borde. De borde...
-Slut på sömnsvårigheter. Förut kunde jag aldrig somna på kvällen. Låg och vred mig i evigheter. Men när Natael blev ett år kanske så var det slut med sånt. Nu för tiden slocknar jag rätt snabbt. Inte som Orhan kanske. Men jag är trött på kvällen och ser fram emot att lägga mig.
-Mindre deprission. Innan jag fick barn kunde jag ibland känna mig meganere. Typ värdelös och onyttig. Eller allt var bara jobbigt och tungt.
Sen jag fick barn har såna jobbiga dagar minskat enormt. Händer väl ibland. Men då har man massa barn som tvingar upp en ur sängen och ser till att man har att göra! ;)
-Känna sig älskad! Jag får spontana kramar. Natael kan säga till mig att han älskar mig eller är glad i mig! Sitta och mysa i soffan medan någon av dem klappar mig på huvudet. Alltid är det någon som vill sitta i mitt knä. Eller att få komma hem från jobbet och mötas av någon som kommer springande och skriker av glädje!