Ett barn
Det är så mysigt när nåt av barnen vaknar till på kvällen. Bara ett av dem.
Då har man plötsligt tid att se just det barnet.
Klart jag tar mig tid för var och ett av alla tre barnen. Kanske önskar jag la mer tid på att dela deras intressen. Men jag ser dem alla tre. Kramas, berömmer, berättar hur mycket jag älskar dem!
Det är inte det jag menar!
Men just då när de andra sover och bara en sitter där och pratar eller jollrar. Vill kramas eller göra något eget.
Då slås man av hur fantastiskt sött just det barnet är. Så gullig, vacker, fantastisk, rolig, perfekt, duktig, charmig, intressant.
Mitt barn!
Typiskt ögonblick där jag inte ser hur fantastisk var och en är. Mer fokuserad på maten, elden, jesajas intag av grus, Nattes kluriga frågor och Gabriels extrema klumpighet att när dom helst skada sig!
När alla tre rusar runt går mer tid till att önska man fick vara lite ifred en stund. Eller att "kan ni sluta skrika!" och" varför ligger alla kuddarna på golvet?" Glädjas åt vad kul de har med varandra, hitta på stökiga utflykter. Och fixa allt annat som ska skötas i hem och bland barnen.
Just där på kvällen finns inga måsten eller ideer. Inget bråk. Inget stök och oväsen! Bara mys och trötthet.
Ett barn...