PetraGashi

Flytten har gått hårt åt äktenskapet minst sagt. Trötthet, stress, mycket att göra och allmän irritation över den andres insats och mängden barn som är i vägen hela tiden. 

Ja.. Inte skiner vi precis som solar när vi ser varandra på morgonen och möts i en passionerad kyss vid kaffebryggaren och kastar makaroner vi pussat på, på varandra vid matbordet.

 

Tvärtom tvärtom. Surmulen stämning. Flitigt användande av fel ton och en näsa i mobilen!

 

 

Men sånt är livet. Det hör ju till i en lång relation. Det är inte kul jämt. Men jag oroar mig föga.

Just nu tycker jag inte Orhan är det vackraste som finns eller längtar efter att få umgås med honom. 

Och jag antar att det är detsamma för Orhan.

Men jag vet att den känslan kommer igen.

Se. Vi planerar in nåt mysigt framöver när allt lagt sig, gör oss fina och sen vips är vi förälskade igen. ;) kan inte hålla fingrarna i styr och somnar i varandras famn.

 

Det är ju det som är kärlek. Som nykär finns inget annat. Sen kämpar man för att hålla ihop. För att man vill. För att man älskar varandra!

Helt ok att ta lite paus i det där vårdandet av kärleken ibland.

 

Hemska saker. Sköta barn, städa, laga mat, jobba, flytta OCH hålla Orhan vid gott mod. Phu. Det är för mycket!