Högstadiet

Allmänt / Permalink / 2
Snart sommarlov!!! för vissa. ;)
Det är hela 10 år sen nu som jag slutade högstadiet. Inte konstigt jag tycker de som börjar gymnasiet nu ser ut som små barn. Själv tyckte jag att jag var typ vuxen då!
Jag börjar bli gammal!
..
Gillade inte högstadiet. Den där sista avslutningen tog vi en bild tillsammans hela klassen. Jag gick rakt fram så fort bilden var tagen och vände inte ryggen till. Sa inte hej då till någon!
Men klart det hände massa kul under högstadiet också! Ska inte låta för negativ. Tänkte dra några trevliga historier!
..
Vi hade ett år en stor dansdag. Det var kul. Då samlades vi allihopa, efter ålder, i gympasalen och fick lära oss lite olika danser av nån... snubbe. Minns inte om han var känd eller bara kunnig. hehe...
För varje sorts dans fick man byta partner. Läskigt. Vid vals hamnade jag med nån kul kille.
"Först tar ni ett steg fram och tjejen bak. Sen till höger. Tjejen följer, ihop och sen fram! Så det blir en fyrkant! Ja, bra nu kör vi!" ropade snubben och musiken sattes igång och alla i salen flög iväg.
"Va, kör vi? vadå??"
Jag och killen skrattade så vi grinade hela den dansen när vi försökte hänga med runt salen!
..
..
Matten var en av de roligare lektionerna. Inte för att jag gillar matte. Nej tvärtom. Jag har lätt för det men oh så tråkigt.
Men jag och min kompis Pia satt varje lektion och skrattade så vi grät. Vi jobbade snabbt klart med det som skulle göras. Sen spårade det. jag målade små figurer i Pias mattebok. Som förvandlades till historier. Sedan satt vi där och grinade.
Våran lärare.. tja vet inte om han tyckte det gick bra att vi satt där och flamsa när vi ju ändå låg så långt fram. Men jag tycker ju vi borde ha stört hela klassrummet. Även om man tror man skrattar tyst. Så kan man inte skratta tyst! XD Men lärarn bara gick förbi ibland och sa. Ja, vad ni flamsar tjejer!
Kul hade vi alla fall! Minns särskilt nån lång historia om hur Pias föräldrar var hårdrockare men hennes bror spelade synth. Och att det var en skam!
 
..
 Jag och Pia ett antal år senare
..
På franskan fick vi en gång uppgiften att skriva om en fransk stad. Jag fick Lyon.
Men jag glömde helt den uppgiften. Jag hade hämtat hem ett papper från internet om Lyon men inte mer. Och så kom dagen.
"Petra gå fram och berätta om Lyon!"
AAAAAAAAAAAAAAAAAAH. Jag hade ju inget. Bara det där pappret som jag inte ens läst igenom.
Började läsa det jag hade... och... Det var mängder med komplicerade ord. Om stadsplanering. Siffror på tillväxt. Storleken jämfört med andra. Alla förstod ju att det var inte mina ord. Det var inga ord. Det var helt onormalt!
Såg hur klasskompisarna stirrade uttråkat. Läraren gapade.
Jag ville sjunka genom jorden. Vad är det jag läser? Vad betyder jag säger?
Försökte öga mig igenom pappret i förväg medan jag läste. Fanns det nå bitar att plocka ur, sammanfatta. Men att stå inför en klass och sammanfatta något man inte läst igenom. Med så svåra ord! Det fanns inget att plocka ur!!! 
Det hela slutade med orden. "Därav kan man förstå att Lyon är en av de största städerna i Frankrike!"
"Jaha där fick vi vet. Lyon är en av de största städerna! Intressant!" Skrek läraren och flög upp för att få slut på eländet.
..
#1 - - Pia:

Haha, mattelektionerna med dig var de bästa! XD

Svar: Tråkigaste ämnet. Roligaste stunden. :D varför hade vi just så kul på matten egentligen och inte på typ kemin eller engelskan? XD
Petra Gashi

#2 - - Anna:

Det där, om franskan har jag inte hört!

Svar: Näe det var väl så pinsamt! Så jag förtryckte det långt bak i minnet. Dök upp för nå veckor sen. XD
Petra Gashi

Till top