Självscanning!
Det blev en matshoppardag idag. Alltid lika kul.
Idag provade vi sånt där.. ehm självscann. Orhan som velat prova, jag har inte riktigt sett nödvändigheten i det hela men. Nu så!
Nej tack så mycket säger jag om detta påfund. Vad har man kassapersonalen till liksom!?
Det är nog så förvirrande att handla. Min hjärna klarar inte av ett enda intryck till. Att Orhan säger till mig kräver ohygglig energi. Jag klarar aldrig av att svara. Så ignorerar.
"Ska vi ta en sån här kanske."
"Va ehm? En... vi behöver... nej.. du..."
Så låter jag ungefär. Så ni fattar att jag är i en egen liten bubbla där i matbutiken.
Och att nu ha ett moment till att hålla koll på förutom barnen, listan och den frågande mannen. Gaaaaaaaah...
Nåväl. Vid slutet gick det ju faktsikt snabbt. Ingen kö. Inget upp och nedpackande. Det erkänner jag. Men jag tycker resten av hela handlandet gick segt och förvirrat.
En sån där scanner liksom!!! Det innebär ju att man bara kan hämta varor i samma takt som en person scannar. Vi kan inte effektivt sprida ut oss! Det där enkla med att bara plocka på oss och hiva i vagnen försvann!
Och barnen skulle hjälpa till och kom springande med varor snabbare än jag han säga vad och hur mycket som behövdes och...
Barnen fick ju inte heller plats i vagnen när kassarna stod där!!!
näe.. som sagt.. Näe!