Barnannons

Allmänt / Permalink / 1
En av pojkarna genomgår en smärre kris. Helt normalt men ack så jobbigt.
Han godtar aldrig ett nej och skriker. Han skriker hela, hela, hela tiden.
Jag blir tokig.
Särskilt bland folk är det så störigt. Så pinsamt. Eller när det liksom är totalt förbjudet att skrika. När folk sover, när man är där folk vill ha det lugnt och trevligt. När man ska försöka bara ha det trevligt.
Skriiiiiikk
Försöker jag vara pedagogisk skriker han högre. Försöker jag vara tröstande och förstående fortsätter han skrika.
Blir jag arg skriker han mer. Blir jag jättearg skrikgråter han så det hörs till happaranda.
 
 
Jag vill inte gå ut med han mer. Inte alls. Vi stannar hemma. Allvarligt talat!
Idag påväg hem tappade jag helt humöret på honom. Om jag blundar och öppnar ögonen så vaknar jag upp i en barnfri värld.
Funderade allvarligt på att lägga ut en annons.
 
'Bättre begagnat barn säljes till fyndpris.
Ung vacker och med många år kvar att bidra med glädje i hemmet. 
Verkar vara nå vaj med ljuddämparen och den reagerar dåligt på muntliga kommandon och tycks ibland gå helt på egen vilja. Därav det låga priset.
Kan ju hända det är enkla saker att fixa. Men det är inget jag ids göra då jag inte är så duktig på sånt där föräldraskap.
Men för den händige tålmodige föräldern. Passa på'
 
för er som oroar er blev vi vänner igen sen, sa förlåt och jag älskar dig.
#1 - - Linda:

Bara o härda xD Eller försöka nå honom på nått vis. Något måste juh funka även när de är sådär hopplösa xD Tror Melicia mest behövde någon som verkligen tog sig tid och lyssnade på vad hon ville har jag för mig. Hon blev arg/sur/grinig när man bara körde över henne ;)
Någon smart människa sa att barn är oftast som sina päron. Antingen som pappa eller mamma när de blir arga/ledsna osv. Jag insåg att Melicia var som mig när hon blev arg/ledsen och då var det lättare att nå henne när jag kunde sätta mig in i hur jag själv vill bli bemött. Plötsligt så förstod jag henne och då blev allt lättare :)
Tips o testa ;)

Svar: Vet inte vem av mig och Orhan som skriker oavbrutet när vi inte får som vi vill. Haha... så det undrar jag...
Det handlar ju om att det är jobbigt att andra också har en vilja. Innan tror de ju allt handlar om precis bara dem och detta kommer som en chock.

Jag förstår ju om han blir besviken om han tex vill äta godis eller leka mer på lekparken. Men måste jag säga nej så måste jag. Även om jag kommer på nån deal att vi kan ta en godis eller leka kanske fem minuter till så blir han precis lika vansinnig. Har ingen aning om hur jag ska kunna låta honom vara med och bestämma. Eller ibland går det ju. Men inte alltid.
Tycker jag försökt allt. Deala, krama, trösta, vara bestämd, förklara att vi kommer göra det sen, berätta att jag förstår precis för det vore ju så kul att göra men det funkar inte pga. Avleda.
Minns inte alls hur Natte var. Måste kika bak i bloggen haha...
Petra Gashi

Till top