1 år och 8 månader... snart...
Nu är Jesaja snart 1 år och 8 månader. Nu brukar vi få en till bebis. haha.. Ja vid det här laget brukar jag vara höggravid och trött på eländet.
Ja tre barn i rad med 1 år och 8 månader mellan. Man har som vant sig att det ska vara så!
Tänkte på det att Jesaja fortfarande känns liten och söt. Med tidigare barn har man fått en ny liten nu och då har ju de äldre barnen genast förvandlas till stora barn!
Var ju jätte bebissugen just när Jesaja föddes. När man tog bort kläder. Men nu har de känsorna typ svalnat.
Känner mig nöjd och inte sugen på att börja om. Ja dels har jag inte tid om jag ska ha eget företag som hänger på mig!
Men så skönt det är att börjar ana tiden då man inte längre behöver jaga någon när man är ute. Att alla lyssnar. (även om det ibland är diskussioner) Inga blöjor! Och att kunna hitta på saker med barnen som alla.. ja till och med jag tycker är kul! Ser fram emot detta!
Jesaja är långsam med att lära sig prata. Har för mig att de tidigare två sa flera ord nu. Men Jesaja har bara ett fåtal som han sparsamt använder. Nyaste orden är ijo=bil och Moa=morfar miskoj=min sko, de tjatar han om hela tiden.
Har dåligt med nyare bilder. Sladden för att ladda in bilder från kameran är puts väck!
Blir väl så.. ju fler barn.. ju mindre tid att sitta och prata med dem. Är sämre på att läsa nu för tiden också.
Men han är en hejare på att klättra. På lekplatsen här nere kommer andra oroliga föräldrar och undrar om vi vet om att vår bebis är uppe i klättergrejerna. Andra föräldrar står och hjälper sina tre-åringar.. och Jesaja swishar förbi. haha..
För första gången är jag orolig med att ha balkong. För han löser ju problem också. Livrädd att han ska dra dit en stol eller lyckas klättra uppför staketet.
Går han ut står man hela tiden och spanar ut för att se att han inte hittar på något.
Tänk att han är två snart. så skönt!!! Då börjar det lugna ner sig med att behöva oroa sig varje minut för att han tar livet av sig.