Italienska
Hur går det med mina italienska kunskaper då?
Tja jag utnyttjar dem inte riktigt. Antingen ramlar hela ordförrådet bort i stundens hetta. Eller så pratar de om sånt jag inte kan.
Orhan säger att jag fattar inget och hoppar in i samtalet och säger fel sak vid fel tillfälle.
Så ska undvika samtal haha.
Men lite har jag fått prova. När min käre make varit borta.
En man dök upp och tyckte Jesaja var assöt. Han frågade om han hette Antonio. (Vanlig fråga)
Jag svarade nej, Jesaja.
Jaha Taja! Sa mannen.
Sen berättade en lång historia om att hans dotter precis fått en son som hette Antonio och han var så lycklig.
Frågade vars jag var ifrån och så.
Haha.
Handlade själv en gång. Frågade efter jordgubbar och försökte beskriva bakpulver. Vitt pulver för tårtor så jag. (Både jäst och bakpulver heter samma här. Livsfarligt ju. Trodde svägerskan hade bakpulver hemma men visade sig vara torrjäst. Därav mitt akuta spring till butiken själv.
Tror jag kan nog för att klara mig själv i Italien. Men jag kan inte småprata nå vidare. Jag har inget kul ordförråd.
Men det går framåt.
Orhans syster tyckte jag hade blivit bättre sen vi sågs sist. Sex år sen haha...
Hon är duktig på att förstå min gibbrish-italienska med romska inslag och försöker prata så jag fattar också.
Vore kul att prova bo här och leva vardagsliv.
Så sugen på semesterhus i Italien. I beegsbyn där folk var allmänt trevliga bara.